‘Klaive-bloggen‘

SD=SocialDemokraterna

måndag 07 maj 2018

Hur tänkte (s) valstrateger? Kanske så här. Om vi lägger oss nära SD i invandrarfrågan och ännu närmare M så neutraliserar vi denna heta valpotatis. Om vi dessutom kommer överens med M i den här frågan, så måste man ju marginalisera SD.

Men då måste vi svälja i stort sett allt som vi kritiserat SD för. Men vi har vänt kappan efter vinden förr, så det går nog bra, huvudsaken är att vi behåller makten.

Eller möjligen har strategerna tänkt så här. Det är skillnad mellan SD och S. SD vill ha minskad eller ingen invandring alls pga ivern att hålla Sverige rent från främmande element.

S tar till de här stoppåtgärderna för att de vill ha ordning och reda i staten och nationen.

Det är kanske på pappret olika men resultatet blir det samma. Inhumanism.

Jag tror att denna nya högervridning av S är katastrofal. De som S vill locka tillbaka har en gång visat att de inte tror på den Socialdemokratiska öppna ideologin. Vi som trodde på S som ett bålverk för humanism och mänsklighet är grymt besvikna.

SD-sossarna stannar kvar i SD. Human-sossarna flyttar någon annan stans, kanske till Centern, Miljöpartiet, V eller Fi. Och kvar står S med sin magra rumpa bar på historiskt låga 21 %. i valet i höst.

Medan M på 25% får ensamt regeringsmakten och sluter uppgörelser med de andra i varje enskild fråga.

SD fortsätter sin bittra ökenvandring, kanske på 19 %, men som ett vanligt, extremt högerparti, som organiserar folk som gärna ser angiveri som en bra ingrediens i den gamla folkhemmet av märket SD.

 

Fred med förhinder när Kim möter Moon?

måndag 30 april 2018

Kim Jong Un och Moon Jae-In

Kim Jong Un verkar medgörlig och len i truten just nu. Världen applåderar, fredspriset ligger på värmning. Men Nordkoreas ledare är tuffa realpolitiker. Det är inte första gången de under press har visat upp en försonlig sida, för att, efter lättnader i sanktionerna, vänder klack och marcherar på samma sätt som tidigare. 

Nordkorea är en mycket brutal diktatur, ledda av en mycket brutal diktator. Denna personlighetsförändring sker snarare under galgen än av någonsorts insikt att det är dags för en koreansk version av Glasnost. Historien visar nämligen att det första offret i en uppluckring av de stenhårda och repressiva förhållandena i en diktatur, är diktatorn själv. 

SDs normalisering

söndag 10 september 2017

SD är ett borgerligt parti längst ut på högerkanten med ett nazistiskt förflutet. I kyrkovalet står SD mot S, ett gyllene ögonblick för partiet som vill bli betraktat som ett parti bland andra. Men är SD ett parti som andra? Både ja och nej.

Att människor röstar på höger-högern är inget konstigt. Så har det väl alltid varit. Se Polen och Ungern. Se 30-talets Tyskland och nazisternas framgångar. Se USA och Trumps succeval.

En politisk åsikt är svår att ändra på. Triangulering är ett sätt med lock och pock och en hel del ”föra bakom ljuset” att få folk att byta sida utan att de egentligen är helt medvetna om vad de väljer. Men triangulering är farlig och en kortsiktig väg att gå. Därför att folk också är långsinta. Håller inte trianguleringen i praktiken blir det bakslag.

SD är ett trianguleringsparti i den meningen att man alltid plockat till sig lite här och lite där från andra partier. Mest från den borgerliga sidan. Det har också givit dem en legimitet hos väljarna. Man känner helt enkelt igen sig. Men murbräckan har varit främlingsfientligheten. Den har varit ett sätt att förklara nationalismen, och vår svenska särart, behovet av nationalsymboler som varpakastning, nationaldräkter etc och hur vi bäst löser vårt nationalistiska behov genom att stänga gränserna för framförallt muslimer.

Men behövs då SD? Om man själv är främlingsfientlig så behöver man SD. Men om man är allmänt borgerlig, nej, eftersom SDs frågor redan finns på andra partiers agenda. Om man är nationalist. Nej, eftersom nationalismen redan finns i den meningen att varje svensk vet vad det innebär att vara svensk och att det inte har något med varpakastning och nationaldräkter att göra. Den svensk identiteten är väl snarare i så fall de öppna samhället, intresse för det nya, för andra länder och kulturer, för nya maträtter etc.

Men att SD nu lyckats bli fronten mot S i det obegripliga kyrkovalet, som lockar 12-15 % av de röstberättigade, ger dem legitimitet inför riksdagsvalet. Och eftersom kyrkovalet är både onödigt och ytterst luddigt, där man kan floskla på utan att bli emotsagd är den andra effekten den viktigaste för SD. Att via kyrkovalet skaffa sig legitimitet som ett vanligt parti inför nästa val.

Jag bara undrar

måndag 05 juni 2017

Om sjukvården i Sverige är helkass i Sverige men världsklass i världen, vilken typ av sjukvård vill SD ha?

Om skolan är helrutten i Sverige, men fostrar kreativa, innovativa människor av hög internationell klass, vilken skola vill SD ha?
Om svenska pensionärer genomsnittligt är bland de mest förmögna i Europa, hur ska SD förklara att alla pensionärer ändå går på knäna?
Om internationalismen är värdelös och bara tär på vår välfärd, hur vill SD omstrukturera näringslivet så att både export och import radikalt minskas.
Om Sverigevännerna bara har negativt att säga om Sverige, vad har SD tänkt sig kommunisera till Sverige-ovännerna?
JAG BARA UNDRAR.

Lex Moderaterna

torsdag 01 juni 2017

 

Moderaternas kräftgång är inte bara Batras fel. Den falang som ville ett närmande till SD har lika stor del i ansvaret. Och de kan inte svära sig fria. De trodde de var politiskt smarta och taktiska. De trodde att väljarna skulle köpa deras resonemang om ett rättfärdigande av närmandet till SD i demokratins namn.

Vad de inte räknat med var att de tog jävulen i båten. De gjorde inte det analytiska grundarbetet. De frågade sig inte – vilka är SD, vad vill de, vilket Sverige vill de ha? De trodde bara naivt att SD skulle vara stegen upp på tronen igen.

Vad de inte insåg var att SD är det mest destruktiva partiet i Sveriges moderna historia. De har fört in tvivel på demokratiska institutioner, på demokratiska media, på tilliten i svenska samhället. De har genom att skaffa sig en politisk position på frågor som protektonism, nationalism, främlingsfientlighet, stängda sociala gränser, ifrågasättande av statliga institutioner som tex BRÅ, förnekande av klimathotet, emot ett öppet samhälle, emot en öppen värld, och fått breda grupper att tvivla på Sverige som demokratisk nation.

De lockade naiva moderata politiker i fällan och fick ett parti att halveras på bara några månader.

Vad lär vi oss av detta. Jo SD är en varg som försöker klä sig i fårpäls. Av lex Moderaterna lär vi oss att inte blanda blod med detta parti. För SD gillar blod, moderat blod. Resultatet har blivit ett anemiskt, blodfattigt parti som nu vacklar i sina grundvalar. Och det är inte bara Batras fel. Träd fram ni som krävde samarbete med SD och säg – vi gjorde fel, vi tar ansvar, vi lovar att hädanefter hålla rågången fri mot de sk ”sverigevännerna”. SD är det största hotet mot svensk demokrati, det svenska varumärket och vår stolthet över det öppna, toleranta Sverige. 

HK