Klaive Kommunikation

Pälsängel:Ett slags ohyra som angriper pälskläder

lördag 03 december 2011

111128_palsangel4

Behövs Bibeln? Vi har ju Thomas Tranströmer!

lördag 03 december 2011

tomas-transtromer

Den ligger på frukostbordet. Varje morgon läser jag en dikt till filen, ostmackan och kaffet. Ett bra sätt att börja dagen.

David Levine, politisk illustratör

lördag 09 januari 2010

david_levine_par_iuo_memeDavid Levine, karikatyrtecknare och politisk illustratör, medverkade i NEW YORK REVIEW OF BOOKS under 40 år. Föraktade politiker som Nixon och Kissinger fick satiriska syrabad i Levines bläck (citat Mikael van Reis, Göteborgsposten).

http://www.booktv.org/Watch/10033/Illustrator+Political+Cartoonist+David+Levine.aspx

http://www.wikio.co.uk/video/2450261

http://www.facebook.com/album.php?aid=133297&id=75782447667&ref=mf

http://en.wikipedia.org/wiki/David_Levine

Krig startas av feta, impotenta gubbarsel!

torsdag 26 november 2009

sista-kulan1

Fausta Marianovic spar inte på krutet i “Sista kulan sparar jag åt grannen.” De feta, impotenta gubbarslena som drev unga, naiva män ut i kriget, medan de själva satt tryggt och torrt långt bakom linjen och spred sin nationalistiska smörja - de gubbarna finner ingen nåd hos Marianovic. Talboken, i utmärkt uppläsning av Ingela Olsson, är en skoningslös uppgörelse med det obegripliga balkankriget. Då broder krigade mot broder, då man fick byta efternamn varje gång man passerade en gräns, då hatet inte visste några gränser. Hon kryper krigets jävelskap in på skinnet och visar att hon själv var precis på gränsen att dras in i slakten av oskyldiga, rädda människor.

Samma sak händer i dag, i Sverige, som skickar naiva unga män till Afganistan, itutade att de gör en välgärning för världen. Pah!! Krig är alltid vansinne oavsett vad impotenta gubbarseln som tex försvarsminister Tolgfors säger.

Lena Ackebo dödar Ullared, kulturkvarten och krogen

onsdag 11 november 2009

Ytans yta, det är nog Ackebos signum. Familjen som lever i en konsumentvärld omgiven av Wash´n Go för tankarna till Ullared. Kulturjournalistens fluffiga fikonspråk får sig en känga. Mangrisarna, och förövrigt även kvinns-dito, plockas ner från bardisken. Hon är rolig och träffsäker, plus och hon tecknar på en mycket personligt sätt. Den som tror att Lena Ackebos figurer alltid har uppnäsor och utspärrade näsborrar ska kolla hela hennes produktion. Formen skiftar rejält men bettet är det samma. Hon plockar av många företeelser deras magiska dräkt och kvar står en bara en mästerligt tecknad banalitet.

ackebo