Fausta Marianovic spar inte på krutet i “Sista kulan sparar jag åt grannen.” De feta, impotenta gubbarslena som drev unga, naiva män ut i kriget, medan de själva satt tryggt och torrt långt bakom linjen och spred sin nationalistiska smörja - de gubbarna finner ingen nåd hos Marianovic. Talboken, i utmärkt uppläsning av Ingela Olsson, är en skoningslös uppgörelse med det obegripliga balkankriget. Då broder krigade mot broder, då man fick byta efternamn varje gång man passerade en gräns, då hatet inte visste några gränser. Hon kryper krigets jävelskap in på skinnet och visar att hon själv var precis på gränsen att dras in i slakten av oskyldiga, rädda människor.

Samma sak händer i dag, i Sverige, som skickar naiva unga män till Afganistan, itutade att de gör en välgärning för världen. Pah!! Krig är alltid vansinne oavsett vad impotenta gubbarseln som tex försvarsminister Tolgfors säger.