Att falla på eget grepp. "Lock her up" skanderade publiken på ett Trump-möte för ett år sedan. "Lock him up" skanderade publiken förra veckan på en baseball-match med presidenten närvarande. Hut går hem. Nu sitter Donald i rackarkärran på väg till riksrättsförhör. Han satte själv ribban med sitt "Lock her up". Men han har också satt ribban för det demokratiska samtalet. Som mera handlar om mobbing från hans sida. Han har sänkt presidentämbetet till nya lågvattensnivåer. ​

Ken Loach, socialrealistens nya film Sorry we missed you handlar om gig-jobb. Gig, kommer från musikvärlden och avser en spelning. In på scen, spela, klart. Överfört till vanliga jobb-världen - in i ett företag, jobba en dag, tack och adjö. Gig är inte ny. Den har funnits ett tag, inte minst inom offentliga sektorn med sina ständigt pågående projekt med kort anställningar, bemanningsanställningar mm. I företagsvärlden har projektstyrda företag alltid plockat in specialister av olika slag. 
    Men sedan några år tillbaka har det dykt upp nya former. Unga människor blir anställda på 10-25% till löner som inte går att leva på. Det innebär att man måste hålla igång flera anställningar samtidigt. Vilket säkert går när man är ung och oberoende. Men snart nog bildar man familj med allt vad det innebär. En osäker anställning innebär också ett osäkert löneläge. 
   GIG-filosofin framhåller hur unga människor får pröva på olika jobb och vidga sin kompetens, vilket är bra vid nästa gig. 
     Men mänskligheten består inte bara av unga, drivna och självgående. De flesta vill rent av ha trygghet, kontinuitet och jobbidentitet. GIG filosofin är extremt nyliberal till sin natur. Här gäller att vara stark och klara sig själv
    Vilken typ av "arbetsförmedling" ska ersätta den nuvarande? Att AF behöver reformeras är nog de flesta överens om. Denna koloss är ineffektiv, kostsam och kontrollerande istället för att vara effektiv och tillåtande. Men är det GIG som ska ersätta AF? Det kommer säkert att passa en del. Men misspassa många andra.