Varför blir det vissa teckningar till?  Den här började med två gubbhuvuden som sticker upp ur samma skjortkrage. Vad ska jag ha den till? Betyder den något? Vad symboliserar den. Kanske. Tänk att vara ovän med sin siamesiske tvilling-broder. Att förevigt vara oskilaktig utan att kunna skilja sig i det ömsesidiga beroendet. Är det inte så med judarna och araberna?
Under århundranden har de slagits och varit ovänner, diskriminerat och förföljt varandra. I en evig våldsdans med öga för öga tand för tand. Oförsonligheten följer generation efter generation.

Men trots det är de förevigt förbundna med varandra. Med religioner och kultur sprungna ur samma sammanhang. Med den andre som granne. Som bröder. Som Abel och Kain. 
Som siamesiska tvillingar hänger de samman antingen de vill eller inte. 
Fredsprocesser i all ära. Men först måste gubbhuvudena förstå att de sticker upp ur samma skjortkrage, ihopväxta och sammanslingrade. Först då inser de kanske att den eviga våldsspiralen skadar den egna kroppen, eftersom den är den samma för den andra parten. Med lika nerver och känslor, med lika röda blodomlopp, med lika hjärta. Då kanske gubbhuvudena skulle kunna vända sig mot varandra, se varandra i ögonen och säja - Nu skiter vi i det här. Nu sluter vi fred. Nu blir vi bröder på riktigt. 

Potemkinkulisser (egentligt uttal Pattjomkinkulisser) eller Potëmkinbyar [patjå'mkin-] är bedrägliga skönmålningar som är avsedda att dölja en bedrövlig verklighet bakom vackra och förskönande kulisser.
Nu sprids bilder världen över hur stridsvagnar patrullerar gatorna i Visby. Media är där och rapporterar i dramatiska bilder hur militär står på vakt i färjeläget. 
I försvarsbeslutet 2009 ställdes de 14 stridsvagnar som fanns på Gotland undan i förråd. Om de är fler idag? Ja antagligen några till. Men antalet är begränsat. Sveriges försvar förfogar över 260 stridsvagnar. Mot Rysslands ca 20000. Därmed sagt att vapenskramlet på Gotland, som är menat att invagga oss medborgare i någonslags trygghet, är en kuliss. En Potemkinkuliss. 
Det är ett bra exempel på hur krigspropaganda lätt sprids och engagerar människor. Medlet är rädsla. Det gäller att bygga försvarsviljan. Ut på barrikaderna, slå ner ryssen. Och media är som vanligt med på noterna som den nyttiga idiot man är. 
Sanningen är att vi inte har förmåga att sätta hårt mot hårt, åtminstone inte på slagfältet. Här blir vi bara musen som röt. 
Diplomati, samtal, kompromisser, pragmatism - det är det som måste gälla. Genom en klok balansgång, och en portion tur,  lyckades samlingsregeringen under Per Albin Hansson hålla Sverige utanför andra världskriget, trots ilsket tjutande militärer som helst ville se Sverige gå med Nazityskland mot Sovjet. 
Tryggheten ligger inte i 14 stridsvagnar och krigshetsande media. Tryggheten ligger i förståndiga politiska ledare.