Vi stiftar lagar mot engångsartiklar som tex plastsugrör eftersom denna onödiga plastartikel anses bidra till belastningen av miljö och klimat. Nu är det dags att slå till mot de verkliga förstörarna bland engångsartiklar. En robot, som bara har förstörelse som syfte, är också en engångsartikel. När den skickats iväg är den i praktiken förbrukad. Dags för ett förbud mot ALLA onyttiga engångartiklar. 

LÖRDAGSINTERVJUN 6 NOVEMBER 2022
-NU SKA VI KNÄCKA GÄNGEN! - detta upprepades till leda under valrörselsen av alla partier med några få undantag. Högern såväl som socialdemokraterna ekade sammma samma visa. Evin Cetin har varit målsägarbiträde vid 16 gängmord på unga pojkar. Till slut fick hon nog, gick ur advokatsamfundet och skrev en bok om denna mordpandemi som grasserar mitt ibland oss. Och hon frågar sig ang att KNÄCKA GÄNGEN varför denna valkampanj aldrig fick frågan HUR?
Evin har gjort det som inte politikerna gjort. Hon har talat med de som befinner sig mitt i denna skrävkvärld och som bara väntar på att de själva ska bli mördade. 
   Inget är enkelt med den här farsoten. Men klart är att de politiska kampanjerna är kampanjer och inget annat. Målet är att vinna makten i valet och då gäller det att smeka väljarna medhårs med enkla löften. 
Men Evin berättelse handlar om något helt annat. LYSSNA ovh fundera på om politikerna hade dom rätta lösningarna på gängvåldet. 

Oskar Sjöstedt, SDs ekonomiska talesman, skyllde på verkligheten när löftet om sänkt besinpris med 10 kronor litern inte höll. Så SD och övriga numera regeringspartier, hölls med en annan verklighet. En overklighet.  
       Detta känns inte bra. Om verkligheten är en helt annan före valet jämfört med efter - vad ska man rösta på då? Då kan man väl som parti hävda att Tomten finns för att sen efter valet hänvisa till verkligheten. 
   Denna nonchalans med en demokratisk process bådar inte gott för framtida val. Politikerföraktet ökar, soffliggarna ökar, politiken och slutligen demokratin får en allt mindre betydelse. 
       En obehaglig erfarenhet blir väl för detta parti att verkligheten kan vara hårdför. Det gäller att ha på båda högerfötterna när man går ut och lovar guld och gröna skogar. 
Redan efter en dag fick de själva känna på en rejäl vindpust från det SD och högervänliga Bensinupproret. 
           Buuuuuu för politiker som lovar runt men håller tunt. 

Det var inte helt oväntat att regeringen skulle svänga inför Erdogans svärd.(YPG)  -LYD!!! ANNARS!! I morgon tisdag står det på spel. Fjäsk eller rak rygg? Kommer regeringen att krypa och asa sig fram till Erdogans dörr, böja på nacken och kanske på hans nåder bli insläppta i NATO-värmen? Eller vågar man spela högt och visa att den svenska demokratin inte viker sig för en turkisk semidiktator? 
YPG - stred våldsamt mot IS, stöttade av USA. är en av spelbrickorna där Turkiet och övriga västvärlden ser olika på den här politiska grenen. Vilket väljer Sverige? Att stötta en lättkränkt semidiktator eller stödja sig på övriga västvärldens bedömning av YPG?

Se SVTs sammanfattning nedan. 
​
Terrorister eller krigshjältar i kampen mot IS? Åsikterna om de kurdiska gerillagrupperna PKK och YPG går isär.Matilda Nyberg20 maj 2022

​PKK och YPG har liknande politiska mål – ett kurdiskt självstyre i någon mån, men i olika länder.
– YPG skapades som en sidoorganisation från PKK:s sida i Syrien efter 2011 när det syriska inbördeskriget bröt ut och den syriska regimen tappade kontrollen över de områden i nordöstra Syrien som till stor del befolkas av kurder, säger Svante Cornell, medgrundare till tankesmedjan Institutet för säkerhets-, och utvecklingspolitik.
Till skillnad från PKK klassas inte YGP som en terroristorganisation av USA eller EU-länderna. Däremot menar Turkiet att YPG är att betrakta som terrorister.
I Ekots Lördagsintervju säger utrikesminister Tobias Billström att Sverige nu tar avstånd från YPG och deras politiska gren, partiet PYD.

Jag såg den igår kväll. 

Ruben Östlunds styrka är att han sätter upp en spegel framför näsan på oss. Han river ner det välpolerade och visar tydligt hur vi människor egentligen är under ytan, när den tunna hinnan av civiliserat beteende ersätts av reptilhjärnan när det bränner till. 

TRIANGLE OF SADNESS
Triangle of sadness är indelat i tre avsnitt, helt olika varandra. Men den genomgående tråden handlar om makt och jämlikhet. 
Alltifrån vem som ska betala restaurangnotan - han eller hon?
Till det extrema klassamhället på en lyxkryssare och vem som får ta hand om spyorna. 
Till den öde ön, som en grupp passagerare spolas i land på, där den som kan fixa mat och eld blir den som tar makten. 
Till punchen där ordningen återställs med bristande jämställdhet. 
Övertydlig - ja kanske, men det gör inget. Varför linda in när man kan säja som det är. 

MÄNNISKANS KARKTÄR
Ruben Östlund gör en analys av människan. Vi är varken bättre eller sämre än så här. När vi får möjlighet till makt tar vi den. Där finns en tydlig jämställdhet. 

Är detta en förenklad schablon av människans karaktär? Utgångspunkten är makt och vad vi förmås att göra om vi har makt. Maktutövandet landar alltid i frågan om jämställdhet. Den som har makt är inte beredd att ge upp sitt privilegium. Makten skapar en identitet som vi inte är beredda att överge. Hur plågsamt är det inte att se Sverige, vars identitet har varit, jämställdhet och världsmedborgarsamvete till att nu reduceras till antiempati. 

Är det inte kanske det SDs framgångar handlar om. Nu ges utrymme åt andra delar i människokaraktären. Nu är det inte längre den som säjer att vi ska hjälpa andra och kanske uppoffra något sjäva. 

BEVARA MAKTEN
Nu gäller det att bevara vår makt över de som har det sämre. Det är ju bevars bekvämt att kunna se ner på någon och beordra människor att göra det man inte själv vill göra. 

SD hymlar inte om människan. Vi är själviska maktmänniskor som skiter i jämställdheten. Ett reptilhjärnetänkande. Medan i den tunna hinnan finns just det civiliserade, mänskliga rättgheter, fördelning av makt, ekonomi etc. När det brinner till skiter vi i miljön, det är viktigare att jag kan köra bil som jag villl. 

Jag tänker - ja vi måste rädda klimatet och miljön. men lik förbannat kör jag bil, flyger, köper onödiga saker som belastar miljön. Jag tänker att andra måste ta beslutet om att rädda klimatet, så hakar jag på. Men hur länge? När restriktionerna börjar kännas i plånbok och i kylskåp, då rinner den tunna ytan bort. Min tunna hinna kan också lätt krackelera oavsett vad jag tror om mig själv. 

PESSIMISM
Triangle of sadness är egentligen djupt pessimistisk. Oavsett våra ambitioner, så är det ändå i makt och ojämlighet vi landar. 

Betyder det att SD ska ges all rätt? Nej. Sett till historien har den tunna hinnan blivit något tjockare. Att bekräfta reptilhjärnan och förneka den tunna hinnan gör inte livet på jorden bättre. Vi måste fortsatt kämpa för att bygga på den tunna hinnan och framförallt, som Ruben Östlund, våga tala om våra grymma, primitiva sidor.  

Hur tänker en 75-åring
Dvs den 75-årige Klaive


Näset smalnar sa Lars Ulvenstam under sina sommarprogram då han blandannat funderade på livets slutskede. 
Så är det. Näset smalnar. 
Jag tänkte härom dan att vi backar i livets pyramid. Som barn behöver man omvårdnad, värme och mat. Från och med puberteteten blir sex en viktig del i livet. Vi lär oss massor saker, vi utvecklar en personlighet, vi självförverkligar oss i toppen av pyramiden. 
Men som 75-åring backar man in i barndomen. Då har man max 15-20 år kvar av livet. Man går in i en omvänd pubertet. Sexlusten falnar. Men hos mig är nyfikenheten och viljan att lära  nästan lika stark som hos 10 åringen.  Dock, som 90 åring är man tillbaka i barnstadiet med behov av basal omvårdnad, mat och värme. I värsta fall avslutar man sitt liv i blöjor och matning. Som 75-åring blir den här bilden allt tydligare. Det känns ju deppigt. 
Men då tänker jag. LEV DAGEN OCH ÅRET NUUUUU!!! Pyramiden vänds antingen du vill eller inte. "Vem har sagt att just du kom till värden för att få lycka och solsken på färden?" Nä ingen. Slumpen har varit mig nådig. Jag är 75 och frisk. Jag är rörlig. Jag är nyfiken. Jag läser. Jag tänker. Jag lever med Suzanne, som är min bästa vän och kärlek. Jag har, tillsammans med Ingamaj, fått två pojkar som jag är omåttligt stolt över. Jag har 6 barnbarn som är min stora glädje. Jag reser. Jag har fått upptäcka världen. 
Om pyramiden skulle kapas imorgon, så kan jag bara säja att jag haft ett fantastiskt liv. 
Och det fortsätter  - idag, imorgon, ett år i taget.

Varför blir det vissa teckningar till?  Den här började med två gubbhuvuden som sticker upp ur samma skjortkrage. Vad ska jag ha den till? Betyder den något? Vad symboliserar den. Kanske. Tänk att vara ovän med sin siamesiske tvilling-broder. Att förevigt vara oskilaktig utan att kunna skilja sig i det ömsesidiga beroendet. Är det inte så med judarna och araberna?
Under århundranden har de slagits och varit ovänner, diskriminerat och förföljt varandra. I en evig våldsdans med öga för öga tand för tand. Oförsonligheten följer generation efter generation.

Men trots det är de förevigt förbundna med varandra. Med religioner och kultur sprungna ur samma sammanhang. Med den andre som granne. Som bröder. Som Abel och Kain. 
Som siamesiska tvillingar hänger de samman antingen de vill eller inte. 
Fredsprocesser i all ära. Men först måste gubbhuvudena förstå att de sticker upp ur samma skjortkrage, ihopväxta och sammanslingrade. Först då inser de kanske att den eviga våldsspiralen skadar den egna kroppen, eftersom den är den samma för den andra parten. Med lika nerver och känslor, med lika röda blodomlopp, med lika hjärta. Då kanske gubbhuvudena skulle kunna vända sig mot varandra, se varandra i ögonen och säja - Nu skiter vi i det här. Nu sluter vi fred. Nu blir vi bröder på riktigt. 

Potemkinkulisser (egentligt uttal Pattjomkinkulisser) eller Potëmkinbyar [patjå'mkin-] är bedrägliga skönmålningar som är avsedda att dölja en bedrövlig verklighet bakom vackra och förskönande kulisser.
Nu sprids bilder världen över hur stridsvagnar patrullerar gatorna i Visby. Media är där och rapporterar i dramatiska bilder hur militär står på vakt i färjeläget. 
I försvarsbeslutet 2009 ställdes de 14 stridsvagnar som fanns på Gotland undan i förråd. Om de är fler idag? Ja antagligen några till. Men antalet är begränsat. Sveriges försvar förfogar över 260 stridsvagnar. Mot Rysslands ca 20000. Därmed sagt att vapenskramlet på Gotland, som är menat att invagga oss medborgare i någonslags trygghet, är en kuliss. En Potemkinkuliss. 
Det är ett bra exempel på hur krigspropaganda lätt sprids och engagerar människor. Medlet är rädsla. Det gäller att bygga försvarsviljan. Ut på barrikaderna, slå ner ryssen. Och media är som vanligt med på noterna som den nyttiga idiot man är. 
Sanningen är att vi inte har förmåga att sätta hårt mot hårt, åtminstone inte på slagfältet. Här blir vi bara musen som röt. 
Diplomati, samtal, kompromisser, pragmatism - det är det som måste gälla. Genom en klok balansgång, och en portion tur,  lyckades samlingsregeringen under Per Albin Hansson hålla Sverige utanför andra världskriget, trots ilsket tjutande militärer som helst ville se Sverige gå med Nazityskland mot Sovjet. 
Tryggheten ligger inte i 14 stridsvagnar och krigshetsande media. Tryggheten ligger i förståndiga politiska ledare.

Detta är en scen man skulle vilja se. Att dom fegisarna som beordrar skjutningar som själva sitter tryggt på sin röv blir ifrågasatta och icke lydda.
"Gå ihop ni soldater, skapa en gemensam front mot dessa små ynkliga fegisar. Sluta vara maktens redskap. Vägra skjuta."
En armé utan soldater och kanonmat är ingen armé. 

Tolv jätteträd i Amazonas fattade en dag ett viktigt beslut. -Människornas privilegier ska begränsas. De har nu under århundraden utövat diktatorisk makt över oss träd. Samtidig som vi har levererat syre och tagit hand om växthusgaserna. Nu är det slut på denna obalans. Nu är det människorna som ska ta ett steg tillbaka och avsäga sig flera av sina privilegier. Det kommer hädanefter inte att vara tillåtet för dem att hugga ner våra vänner i urskogen. De kommer heller inte att ha rätt att låta sojaplantaget och palmoljan breda ut sig på vår bekostnad. Nu är det slut på det. 

Hur ska det gå till? 
Jo så här.
​
-Vi kallar på vår vän vinden, våra systrar regndropparna, vår farbror elden, vår moster slingerväxterna, våra förfäder bergen, våra bröder molnen och inte minst våra team-mates löven. Vi bildar en gemensam front mot skövlarna. Dom kommer en dag att se att alla deras maskiner har punka och motorer som har skurit, eftersom flickorna frön och svampar har letat sig in i varje del. Varje gång människorna häller diesel i tanken rinner den ut genom ett hål som broder taggväxt har skavt upp. Varje gång yxan ska till att användas blir eggen platt som en pannkaka eftersom moster sten varit i vägen. Och plötsligt är inte den nya vägen farbar eftersom brother slukhål varit framme..

Nu börjar människorna så smått fatta att något har hänt.. 
-Varför är du så taskig mot oss, naturen? frågar dom. Naturen tiger, låter regnet falla och slukhålen öppna sig. 
- VARFÖR??? skriker människorna. Vi ville ju bara våra nära så väl. Vi ville ju ge dom mat, jobb, välstånd. Varför bråkar du med oss? Naturen tiger och låter stormarna storma in över kust och berg. 
- VARFÖR vill du oss inte väl, längre. Vi som tyckte du var så fin. Med dina dofter, dina lätta dimslöjor, dina dalar och kullar, din smekande vind, din rena kyla, din vita snö, din gnistrande sand. Vi tyckte ju så mycker om dig. Och så gör du så här. 
Naturen tiger och låter människorna svälta, frysa, mista sina närmaste, brännas av solen, törsta av brist på rent vatten. 
-DU ÄR JU ELAK!!! skriker människorna förtvivlat och ser ännu inte bjälken i sitt eget öga utan skyller allt på sandkornet i stormens. 

Men så en dag sveper en vind genom skogen. Den tar med sig en svag viskning från de tolv trädens löv. - Vi älskar dig, du människobarn. Vi vill dig väl, viskar en lian. Vi tycker mycket om dig knarrar barken. Vi gillar dig, susar det från säven. Droppar faller från de tolv träden som små genomskinliga hjärtan, sipprar ner i gräsverket, formar sig till en liten stril och kastar sig ut i bäcken bland de tolv trädens rötter. Träden dricker girigt men släpper vidare tillräkligt för att fylla floden och ge de törstande att dricka. 

-Varifrån kommer detta livgivande, frågar sig folk. 
Den svaga viskningen studsar mot molnen, ekar bland himmelens stup och salar och berättar för människorna med en torndöns röst att - ”det livgivande kommer från de tolv träden”. Det är dom som ger dig ditt liv, trots att ni misshandlat dem och deras vänner i skogen i århundranden. Men de förlåter dina synder därför att de ser dig som en del av deras liv. Utan er människor vore vi träd intet säjer de tolv.

Människorna börjar fundera. Det är faktiskt de där tolv som bestämmer. Vi skulle kanske lyssna mera på dom och inte bara klaga över att dom gjort fel och att dom är elaka. Det är ju faktistk vår dumhet och egoism som har förstört för oss själva. 
Folket tänker vidare. Har våra ledare varit bra ledare? Nej, dom har ju inte sett till vårt bästa. Dom har helt enkelt inte vågat säja till oss att - nu får det vara slut. Nu räcker det. Nu får vi ta ett steg tillbaka. Dom sa aldrig det. Åtminstone inte med skärpa. 

Folket ger sig långt in i skogen. Det var ju där dom finns. 
-Vi måste leta upp de tolv och bedyra att vi tror på dom och be dom skona oss, trots att vi syndat. Folket tränger allt djupar in i skogen. 
-Där!!! Där står dom, dom tolv. Kom kom. Men när människorna kommer fram är de stora träden inget annat än ett vanligt träd, visseligen stort, men inte tolv till antalet, utan ett vanligt träd bland sly och ormbunkar. Så går de vidare. Plötsligt ropar någon.
 
-Där!! Där har vi dom. Men icke, besvikna konstaterar de att jätteträdet var ett vanligt träd. Och så fortsätter de. Men folket hittar aldrig de tolv träden. Men medan det strövar omkring letandes iskogen, upptäcker de plötsligt en lian som slingrat ihop sig till ett hjärta. Ett rött lingon här, ett blått blåbär där, en grästorva med mittbena, oen ormbunke med alldeles  prickiga blad. Runt omkring dem dyker det upp fler och fler märkliga, mystiska växter. Den del luktar gott, andra luktar inte alls. 

Men där de letar efter de stora kloka gudaträden finns istället en myriad av liv i alla dess former. Som förundrar dom och lockar dom att ligga ner och titta upp mot trädkronorna, dofta på gräset, känna fukten under skuldrorna, höra suset och bara bli som ett med dessa växter, ett med naturen. Och långt där borta står de tolv träden, som inte synts för bara trän, och släpper ifrån sig lövtunna viskningar, ett rogivande ljud, en skön doft och ett nytt liv. 
Och människorna känner sig mer tillfreds. Inte minst med de tolv träden som hade tagit makten.

- Detta är de rätta ledarna tycker folket
Ungefär så gick det till när de tolv träden tog de viktiga politiska besluten och fick med folket in på en helt ny väg, eller rättare den gamla, naturliga som prövats i årtusenden, den som människan i sin enfald inte trodde betydde något utan bara var helt omodern. 

Även den mest egoistiske känner sig rikast av alla, njuter av tillvaron och påstår att han har en av det tolv på sin tomt.